HÅKAN BRÅKAN

I april är det dags för ett nytt album med Håkan Hellström. Ska vi gissa att hyllningskörerna kommer att klinga ut i alla tänkbara media ännu en gång?
Håkan tillhör ju den lilla klick av oantastliga artister som står över all kritik. Han har sällskap av
t ex Robyn och Kent. Inte många ifrågasätter ett nytt album från någon ur denna illustra skara.
Nu är detta i och för sig inte oförtjänt. Vi talar om artisteri på hög nivå.
När det gäller Håkan är det intressant att hans första singel "Känn ingen sorg för mig Göteborg" blev fullkomligt spolad av recensenterna i de största tidningarna.
Den gamla tröttsamma rivaliteten mellan landets två största städer gjorde sig påmind. Här kom "en go gubbe" och trodde att han var något. Ungefär så var andemeningen i kritiken.
Det där är lustigt nog helt bortglömt idag. När andra singeln kom vände allt på ett ögonblick. En extatisk recension i Aftonbladet drog igång solokarriären. Idag är kritikerna eniga om hans förtjänster även om somliga ibland kan invända mot hans brist på sångröst.
Det har också visat sig att han knycker rätt friskt från andra när det gäller sina texter. Men allt detta är något de flesta gärna bortser ifrån.
Låt oss titta lite närmare på Håkans artisteri.
Det som skiljer ut honom från Kents fyrkantiga tjurighet och Robyns exklusiva klubbmusik är folkligheten. Han är helt enkelt lätt att tycka om.
Hans största tillgång är hans originalitet. Ingen har gjort vad han gör varken förr eller senare.
Med sin naturliga och uppriktiga charm och generösa scenpersonlighet blir han alltid kompis med alla i publiken.
Det blir som ett barnkalas varje gång han uppträder. I fiskdammen får vi alltid en bit av hans älskvärda person. Kanske är han Göteborgskillen som vi alla skulle vilja ha som granne eller som kusin. Han är något av en "blottare" när det gäller känslor, och vi får en stor portion värme och lycka med oss i godispåsen när vi går hem.
Hans låtskriveri är ett kapitel för sig. Sättet att fullkomligt strunta i alla regler och mallar är unik. Hans texter löper fritt utan tanke på versmått eller betonade eller obetonade stavelser. Han säger det han vill säga och så får det gå som det går.
Alla som har försökt att skriva en låt vet att mallar krävs för hur text och musik ska finna en form. Versmått, stavelser och takter är byggstenar som är svåra att komma runt.
Håkan tar sig stora friheter och bryter mot allt det som de flesta andra sliter ont med.
Han jobbar efter eget huvud och vet inga hämingar.
Får inte orden plats så sjunger han lite snabbare eller så får de kastas in i nästa rad. Råkar det rimma ibland - so fine - men känslan och historien som ska berättas är viktigare. Antingen det är rumlande och extatiska utlevelser eller små bitterljuva bilder av livet som ska berättas, så får ingenting komma i vägen för fantasin och den kreativa processen.
Det är det impulsiva och gränslösa skapandet som är nyckeln i hela hans arbete.
Hur samarbetet med de musiker som hjälper honom att skriva låtarna går till är en gåta. Björn Olsson som stått för musiken i otaliga fall måste inte bara vara skicklig utan också en mycket flexibel människa.
Att bearbeta en Hellströmtext musikaliskt  måste kräva både geni och tålamod.
En av förra årets mest tokroliga TV-upplevelser fick jag i somras i en allsång i "Lotta på Liseberg".
Något ljushuvud hade valt just "Känn ingen sorg ...".  som ett passande inslag i det västkustska gemytet. Problemet var ju bara att ingen kunde sjunga den.Varken allsångsledare eller publik tog sig igenom texten. Det blev ett snubblande på ord och stavelser och fiaskot fick skrattas bort. Det var ju som sagt bara underhållning. Men ett minnesrikt inslag blev det.
Vi lär oss naturligtvis att Håkan är Bråkan och att han inte låter sig kopieras. Därför tror jag inte att vi får uppleva plattor typ "Den och den sjunger Håkan Hellström." Han har med sitt unika sätt att jobba satt upp ett effektivt stängsel kring sitt låtskriveri.
Men innehållet i texterna är generöst allmängiltiga. Här är Håkans värld vår på det viset att vi känner igen oss.
Vardag, fest, kärlek, sorg, barn, förpliktelser, åldrande - det finns ju där i sångerna att ta del av.
Trots den kraxiga sången, de bakvända och knixiga låtarna.
Men alltid med ett stort och bultande hjärta.