söndag 20 januari 2013

SPRÅKUTVECKLING OCH MODEORD

Att vårt språk utvecklas är naturligt. Världen globaliseras och med den förändras språket. Den tekniska utvecklingen ger oss också nya ord hela tiden.
Tänk efter hur många nya ord vi fick tack vare datornas intåg i våra liv. Många ord som vi strör oss med idag var obegripliga bara för tjugo år sedan.
Varje år får vi nya ord som upphöjs till riktiga ord och som sedan kommer in i ordlistorna.
Vi har också en annan förändring av språket som sker ute bland folk. Ord och uttryck som förändras i betydelse spontant och utan närmare förklaring, och som sedan används av alla och envar.
Man kallar det modeord, och här är några exempel.
Minns ni när "ses" blev "syns"? Någon gång i skarven mellan sextio- och sjuttiotalet började vi säga "vi syns" i stället för "vi ses". Ett slarvigt språkbruk som så småningom blev accepterat - åtminstone i talspråk.
Att "spendera" tid är direkt hämtat från engelskan och är ett exempel på en anglicism - alltså ett låneord. I svenskan spenderar vi pengar men knappast tid om vi ska vara ärliga. Men helt fel språkligt är det inte enligt uppgift, men fånigt, i alla fall i min ordbok.
Ni som var med minns säkert när ordet "häftigt" bytte skepnad. Från att betyda plötsligt, intensivt eller våldsamt fick det en positiv skepnad. "Häftigt" blev någonting mycket bra helt enkelt och så har det förblivit. I början av sjuttiotalet hörde jag talas om det för första gången.
Det lilla obehagliga ordet "fet" har fått en lustig betydelseförskjutning. En "fet fest" är en en brakfest. Eller hur? Att "rocka fett" är att verkligen göra succé. "Fet" dök upp i sina nya kläder i slutet av nittiotalet.
Nutida och aktuella exempel är inte svårt att finna.
Hur ofta hör vi inte nu i olika sammanhang att något "inte är hugget i sten"? Var och varannan politikerintervju innehåller uttrycket. Inte så konstigt med tanke på hur ofta politiker svänger sig fram och tillbaka med t ex sanningen.
Stenhuggeriet dök upp på allvar 2012 och lär hänga kvar tills något nytt dyker upp.
Ytterligare ett exempel är "att göra skillnad". Om någon "gör skillnad" så utmärker man sig på ett positivt sätt. En hockeytränare säger t ex att det gäller att "göra skillnad därute". "Därute" är alltid isen på hockeyspråk om ni inte visste det.
I hockeyn finns fler exempel. Nu har man lite snobbigt dammat av det latinska "momentum". Leif Boork lär vara först med att använda det. Det betyder ungefär "avgörande ögonblick".
Exemplen är många men det som intresserar mig är HUR dessa ord dyker upp. Var och i vilket sammanhang dyker orden upp allra först och av vem?
Någon måste ju ha varit först, eller hur?
I exemplet "momentum" vet vi kanske.
Men vem sjutton var först med "fet" och stenhuggeriet?

söndag 13 januari 2013

BLYG VÄRLDSTJÄRNA

Såg i tidningarna att även Rod Stewart har gett ut sina memoarer, varför inte, han har säkert en del  intressant att berätta.
Vi kan nog vänta oss den gamla vanliga historien från koja till slott kryddade med lite skandaler och gamla kära fotbollsminnen.
De senaste åren har jag läst om både Eric Clapton och Keith Richards. Det är alltid kul att gå bakom kulisserna.
När det gäller Rod Stewart glömmer man lätt att han i början av 70-talet var en av de mest respekterade i rockbranschen. Hans tre första soloalbum var alla gedigna plattor som faktiskt håller än.
Sedan kom det stora genombrottet och idag är han en i mängden av mätta storheter som knappt ställer in skridskorna före match.
Låt mig få berätta om ett personligt minne från Stewart före genombrottet.
1968 var bluesen återupptäckt av vita musiker i England. Alexis Korner, Graham Bond och John Mayall regerade på klubbarna i Londons Soho. Fokus låg alltid på sologitarrister som t ex Eric Clapton, Jimmy Page och Jeff Beck.
Beck som hade ersatt Clapton i The Yardbirds gjorde solokarriär och fick oväntat en instrumentalhit med en (hör och häpna) fransk Eurovison Song Contestvinnare som på engelska hette Love is blue. Blues och schlager var naturligtvis en obegriplig kombination.
Vi bluesdiggare hade kul åt det där och fantiserade om hur producenten hade tvingat Beck att spela. Vi skämtade lite barnsligt om att han t o m höll i Becks händer så att han skulle spela den simpla melodin så enkelt som möjligt.
Alltnog. Beck åkte på turné under namnet Jeff Beck Group. Bandet kom också till Sverige och lustigt nog hamnade gruppen på en ungdomsgård i Uppsala, kallad Borgen.
Vi skulle naturligtvis ta oss dit men hade ett elände att hitta till stället. Vanligtvis kom kända musiker antingen till Universitetsaulan eller till någon av nationerna i Uppsala.
Konserten blev minnesrik. Inte på grund av Becks gitarrkonster. Han spelade oinspirerat inför en liten, ung och ganska oförstående publik. Efter några instrumentala bluesnummer följde så Love is blue som spelades lite motvilligt som av rent tvång.
Så kom ett par nummer med sång. Vi hörde en hes och raspig röst men var fanns sångaren? Inte bland musikerna i alla fall.
Eftersom scen saknades i lokalen gick vi runt högtalarlådorna på ena sidan och tittade. Där stod en liten tunn figur med spretigt hår och hukade. Han sjöng av glatta livet liksom för sig själv. Han var helt enkelt för blyg för att visa sig för publiken.
Det var Rod Stewart!
Om jag inte minns fel så sjöng hann tre låtar utan att visa sig eller bli presenterad av den tjurige
bandledaren Beck.
Senare kom plattan Beck-Ola och där fanns han med - den blivande världstjärnan! Resten är som man säger historia.
Undrar just om denna lilla minnesvärda episod finns med i boken.
Skulle inte tro det.

tisdag 8 januari 2013

Tyckandet som livsstil

TYCKANDET SOM LIVSTIL

Vi lever i tyckandets tid. Stick upp näsan, blöt på fingret och känn efter. Överallt finns det - tyckande, åsikter, tyckande, åsikter... i en dunkande och aldrig sinande ström.
Insändare svämmar över i tidningarna, debatter som underhållning, åsiktspaneler i morgonsofforna i teven, kommentarsrutorna på weben knuffar på i en allt längre kö, bloggar sprids som ogräs, twitter i stället för fågelkvitter, tankesmedjor med dyrt avlönade män i tweed, facebook som tröst och umgänge.
Överallt flödar åsikter om högt och lågt. "Enligt min mening....men jag tycker....nej så här är det...hur kan du tycka så?....försök förstå....jag anser att....JAG GILLAR....det är inte min grej.....jag känner för....o s v.
Vad man tycker spelar mindre roll bara man säger det.
Man är det man tycker. Alla ska ha en åsikt. I skolan får barnen bestämma själva....matte, läsa eller kanske slappa?...Det egna valet står över allt.
Du ska välja abonnemang, pensionsfonder och elavtal. Pannorna ligger i djupa veck på nutidens människor och gudnåde den som inte kan fatta egna beslut.
Vi lever i tyckandets tid. Stick upp näsan igen och du får en åsikt.....
                                                                                       .....och kära läsare här fick ni en till.....