MUSIKEN I FRAMTIDEN

Svensk musik säljer bra utomlands. Branschen har anpassat sig efter den nya tekniken. CD-skivan har förklarats död och ersatts av nedladdningar och streaming. Och mitt i allt regerar Spotify och You Tube. Eller "äger" för att att använda ett modernt uttryck.
De skivor som trots allt köps tycks vara mest vinylplattor! Låt vara i liten mängd och av entusiaster, men ändå.
Alltså är allt frid och fröjd. Det fungerar, bolagen lever vidare, artisterna får sina pengar om än i mindre mängd, tillgängligheten är ofantlig och det totala musikintresset bara ökar.

Men - ändå. Det finns en stor och viktig hake och det gäller framtiden. Vem ska minnas dagens artister när skivorna som medium inte längre finns. En skiva i rent fysisk bemärkelse överlever ju. Gamla stenkakor, LP, EP, singlar och CD-skivor finns ju kvar och påminner  kommande generationer om musiken och dess artister.
Hur ska dagens artister bli ihågkomna och legendariska? Deras musik som idag häckar i låtlistor i datorer och telefoner kommer naturligtvis att drunkna i mängden. Och vem sparar låtlistor i en dator?
Och ingen ska inbilla mig att Spotify kommer att bli lösningen på mina farhågor. Snart nog är det fenomenet upphunnet och utkonkurrerat av nya intressenter och tekniska lösningar.

Ytterst handlar det ju naturligtvis om musik som konsumtionsvara. En låt håller någon månad och sedan kommer det en ny o s v. Musiklyssnandet idag är mest ren konsumtion och tillfredställelse för stunden. Artister drivs fram som plantor, konsumeras och... glöms bort.
Det är ingen rolig utveckling om ni frågar mig.
Visst, det har alltid funnits dagsländor. Populärmusik som kommer och går. Pop- och schlagerbranschen har alltid fungerat på det viset. Men problemet är att idag riskerar även de artister som jobbar med tyngre och djupare mening  också att glömmas bort och drunkna i den nya tekniken.
Mediet att överleva i finns inte längre!
Än så länge produceras det musik i form av ett album men hur länge? När albumen inte längre finns i vanlig mening så försvinner de snart som form.

Vilka ska bli framtidens Sinatra, Dylan, Beatles, U 2 eller Springsteen? Artister som skriver in sig i musikhistorien och som ska fungera som förebilder och inspiration för nya generationer. Hur ska det gå till när de inte längre finns?

Hur allt detta ska åtgärdas vet naturligtvis inte jag. För egen del är jag varken teknikfientlig eller
överdrivet konservativ. Som musikälskare är jag bara orolig. Orolig för musikens utveckling som sådan och bekymrad över att INGEN har framfört dessa funderingar i debatten.
Har ni läst någon musikskribent diskutera problemet? Nej.
De stora tidningarnas musikskribenter är upptagna med att vara såååå hippa och omfamna allt nytt reservationslöst. Att riskera bli betraktad som mossig och teknikfientlig vågar man inte.