NATT UTAN NÅD

Försökte att se en del av Oscarsgalan härom dagen, men gav upp då reklamen dök upp var femte minut, och att man aldrig kom till skott. Väntan på att något väsentligt skulle hända blev helt enkelt för lång. 

Det hela påminde om en hård natt en lördagkväll för ett antal år sedan när grannen/kompisen O och jag tänkte se boxning på TV. Det var kamp om tungviktstiteln mellan Mike Tyson och Frank Bruno, och Viasat bjöd upp till boxningsgala. Halv elva på kvällen kom O tassande genom häcken försedd med några öl och höga förväntningar på en rafflande match. Själv hade jag laddat upp med mackor, chips och diverse förfriskningar. Det gällde att vara ute i tid då sändningen skulle börja klockan elva. Nåväl, galan kom igång med rejäla försnack och en lång rad av experter, som aldrig ville sluta att spekulera. Sedan gällde det att ta sig igenom ett antal förmatcher av skiftande kvalitet. Det gick ett par timmar och intresset började svalna en aning. Vi gled allt längre ned i sofforna och våra samtal kom att handla mer och mer om sådant som inte rörde boxning. Inte förrän någon gång mitt i natten då vi rätade på ryggarna och storögt fick uppleva kvinnlig boxning för allra första gången. Idag är detta inte särskilt sensationellt, men då på nittiotalet var det "hot stuff" åtminstone för oss. Vid fyratiden började vi lite hålögda undra när fan den där Tysonmatchen skulle börja. Det är inte omöjligt att vi lurade till lite mellan varven. Boxning kan faktiskt bli lite enahanda i längden. Särskilt när poängsegrarna hela tiden avlöste varandra. För hur osympatiskt det än låter så är det ju nedslagningarna som kittlar mest. Det går ju så att säga inte att sticka under stol med. Ölen och mackorna var för länge sedan slut och gäspningarna blev allt djupare. Men skam den som ger sig, och var det boxningsgala så var det, förbaske mej! Så småningom började det dra ihop sig, och vid sextiden på morgonen visade sig Tyson och Bruno, äntligen. Spänningen gjorde oss klarvakna. Nu skulle hela nattens väntan äntligen få sin belöning. Efter långa förberedelser i ringen, mycket tjo och tjim av kommentatorerna var det dags. Det var ju tidernas fight. Skulle Tyson slå Frank Bruno? Denne hade ju faktiskt spöat vår egen tungviktstjärna Lillen Eklund, rätt rejält dessutom. Skulle det bli femton rafflande ronder? Gonggongen gick, och det gick nästan att ta på spänningen i vardagsrummet där vi suttit i sju timmar.

EN KNAPP MINUT senare var matchen slut. Tyson slog i stort sett ett enda slag - och Bruno gick i däck. Winner and still heavyweight champion of the world - Mike Tyson!! Ten and out.